Att förstå och använda forskning

Vad är forskning?

Forskning är ett systematiskt sätt att utveckla ny kunskap. Forskare ställer frågor, samlar in och analyserar material och prövar sina slutsatser med hjälp av vetenskapliga metoder.

Metoderna skiljer sig mellan olika ämnen. Forskare kan exempelvis genomföra experiment, analysera statistik, intervjua människor eller studera historiska dokument. Gemensamt är att arbetet ska vara noggrant genomfört och möjligt för andra att granska.

Vetenskap är ett bredare begrepp. Det omfattar både den kunskap som forskning har utvecklat och de metoder och teorier som används för att undersöka världen.

Vetenskaplig kunskap är inte alltid slutgiltig. Nya studier kan bekräfta, utveckla eller ifrågasätta tidigare resultat. Att kunskapen förändras är en del av hur vetenskapen fungerar.

Vad kan forskningen säga?

Forskning kan hjälpa oss att besvara olika slags frågor. Om vi tar omställningen till ett mer hållbart transportsystem som exempel kan forskare undersöka:

• Vad händer? Hur förändras resvanorna när en kommun bygger ut cykelvägnätet?
• Hur fungerar det? Hur påverkar olika styrmedel människors val av transportmedel?
• Varför händer det? Varför har vissa grupper svårare än andra att välja hållbara transportalternativ?
• Vem påverkas? Vilka invånare gynnas eller missgynnas av förändringar i trafiksystemet?

Olika frågor kräver olika forskningsmetoder. Ibland behöver forskare mäta och jämföra. I andra fall behöver de förstå människors erfarenheter, undersöka historiska förhållanden eller analysera hur organisationer fungerar.

När vi säger att ”forskningen visar” bör det finnas ett tillräckligt starkt vetenskapligt stöd för påståendet. En enskild studie är sällan tillräcklig för att dra generella slutsatser. Ofta behöver flera studier vägas samman och ibland pekar resultaten åt olika håll.

Forskning kan ge viktiga underlag för beslut men avgör inte ensam vad som bör göras. Beslut om hållbar omställning innebär också avvägningar mellan olika mål, intressen och värderingar.

Olika sätt att forska

Hållbarhetsutmaningar berör ofta flera delar av samhället samtidigt. Omställningen till ett mer hållbart transportsystem handlar exempelvis inte bara om teknik och utsläpp. Den påverkar också människors vardag, folkhälsa, tillgänglighet, markanvändning och ekonomi.

För att förstå sådana samband kan forskare behöva arbeta över gränserna mellan olika vetenskapliga ämnen. De kan också samarbeta med personer utanför akademin som har erfarenheter och kunskaper som är viktiga för forskningen.

Olika arbetssätt brukar beskrivas som disciplinär, mångvetenskaplig, tvärvetenskaplig och transdisciplinär forskning. Skillnaderna handlar framför allt om hur kunskap från olika områden används och vilka som deltar i forskningsprocessen.

Disciplinär forskning

Disciplinär forskning bedrivs inom en vetenskaplig disciplin, exempelvis biologi, sociologi, nationalekonomi eller statsvetenskap. Forskningen utgår huvudsakligen från de teorier och metoder som används inom det aktuella ämnet.

En forskare inom transportekonomi kan exempelvis undersöka hur biljettpriser påverkar resandet med kollektivtrafik.

Disciplinär forskning ger fördjupad kunskap inom ett avgränsat område. Den är också en viktig grund för forskning där flera discipliner samarbetar.

Mångvetenskap

Mångvetenskaplig forskning innebär att forskare från olika discipliner undersöker samma fråga men huvudsakligen utifrån sina egna perspektiv och med sina egna metoder. Resultaten kan sedan sammanställas för att ge en bredare bild.

Om en kommun vill undersöka konsekvenserna av minskad biltrafik kan trafikforskare analysera förändrade trafikflöden, miljöforskare studera utsläpp och sociologer undersöka hur invånarnas vardag påverkas.

Forskarna bidrar med olika delar av kunskapen men behöver inte utveckla gemensamma metoder eller teorier. Styrkan ligger i att flera perspektiv på samma fråga blir synliga.

Tvärvetenskap

I tvärvetenskaplig forskning arbetar forskare från olika discipliner närmare varandra. De kombinerar sina kunskaper, teorier eller metoder för att förstå frågor som är svåra att undersöka inom ett enda ämne.

Forskare inom transportplanering, miljövetenskap och sociologi kan exempelvis tillsammans utveckla en modell för att undersöka hur förändringar i trafiksystemet påverkar både utsläpp, människors resvanor och tillgången till arbete och service.

Skillnaden mot mångvetenskap är att kunskaperna inte bara läggs bredvid varandra. De vävs samman för att utveckla en gemensam förståelse.

Transdisciplinär forskning

Transdisciplinär forskning går över gränserna både mellan vetenskapliga discipliner och mellan akademin och det omgivande samhället.

Här samarbetar forskare med personer som har andra erfarenheter och kunskaper, exempelvis tjänstepersoner i kommuner och regioner, företag, föreningar eller invånare. Utgångspunkten är ofta en konkret hållbarhetsutmaning som flera aktörer behöver förstå och hantera.

I forskning om hållbar transportomställning kan forskare, kommunala tjänstepersoner, kollektivtrafikaktörer och invånare tillsammans undersöka hur transportsystemet kan förändras för att minska miljöbelastningen och samtidigt fungera för människor med olika behov.

Vetenskaplig kunskap kombineras då med exempelvis lokalkännedom, yrkeserfarenhet och kunskap om praktiska förutsättningar. Det kan bidra till att forskningen tar hänsyn till frågor som annars riskerar att förbises.

Transdisciplinär forskning kan utveckla kunskap som både är vetenskapligt välgrundad och användbar i praktiken. Samtidigt kräver arbetssättet tid och resurser. Deltagarna kan ha olika mål, förväntningar och möjligheter att påverka arbetet.

Samskapande

Samskapande är en viktig del av många transdisciplinära forskningsprojekt. Det innebär att forskare och andra aktörer aktivt deltar i arbetet med att utveckla kunskap.

Samarbetet kan börja redan när forskningsfrågorna formuleras och fortsätta under insamling och analys av material, tolkning av resultat och diskussioner om hur kunskapen kan användas.

I forskning om hållbar transportomställning kan exempelvis invånarnas erfarenheter bidra till att identifiera hinder som inte framgår av trafikstatistiken. Tjänstepersoner kan bidra med kunskap om planeringsprocesser, regelverk och tidigare åtgärder. Forskarna bidrar med vetenskapliga perspektiv och metoder för att undersöka frågorna.

Samskapande är mer än att forskare intervjuar tjänstepersoner eller presenterar färdiga resultat för en referensgrupp. Det innebär att deltagarnas kunskaper och perspektiv faktiskt påverkar forskningsprocessen.

Samtidigt behöver roller och ansvar vara tydliga. Forskarna ansvarar för forskningens vetenskapliga kvalitet, medan offentliga aktörer har sina uppdrag och beslutsmandat. Samskapande innebär inte att alla behöver fatta alla beslut tillsammans.

Begreppet samskapande används också utanför forskningen, exempelvis inom verksamhetsutveckling och medborgardialog. Allt samskapande är därför inte transdisciplinär forskning.

Vilken forskning behövs?

Ingen forskningsform är generellt bättre än de andra. Skillnaderna mellan forskningsformerna är inte alltid tydliga och ett forskningsprojekt kan kombinera flera olika arbetssätt. Vilket arbetssätt som passar beror på vilka frågor som behöver besvaras, vilken kunskap som redan finns och vad forskningen ska bidra till.

Ibland behövs fördjupad kunskap inom ett enskilt ämne. I andra fall behöver flera vetenskapliga perspektiv kombineras. När en hållbarhetsutmaning är nära kopplad till praktiska beslut, lokala förhållanden och olika aktörers erfarenheter kan transdisciplinär forskning vara särskilt relevant.

För dig som arbetar i offentlig sektor kan det vara värdefullt att fundera över vilken roll din organisation behöver ha i ett forskningssamarbete. Räcker det att ta del av forskningsresultat eller behöver ni vara med och formulera frågorna och utveckla kunskapen?

Det viktiga är att utgå från vilken kunskap som behövs, vilka som kan bidra och hur kunskapen ska användas.