Hallå där Priscilla Cubo, nyligen hemkommen från COP30 i Belém
Priscilla Cubo är rådgivare på Sidas helpdesk för miljö och klimat, en verksamhet här hos oss på Wexsus. Hon har dessutom lång erfarenhet av frågor om mänskliga rättigheter från civilsamhällessektorn och hon kommer från Brasilien. Under den första veckan på COP30 i Belém, var Priscilla på plats för att bevaka frågor om miljö, klimat och utveckling för Sidas helpdesk och Wexsus.
Hej Priscilla Cubo! Berätta, vad hade du för officiell roll på COP30?
Jag var där som observatör för Sidas Helpdesk för miljö och klimat med ackreditering från Göteborgs universitet. Jag hade tillgång till både den blå och gröna zonen, men inga talarrättigheter i möten.
Vilka är dina viktigaste insikter, vad tar du med dig och vad lärde du dig?
Det stärkte det jag redan tror, att alla de här frågorna: klimat, hållbarhet och mänskliga rättigheter, måste utgå från ett perspektiv som sätter människors och naturens rättigheter i centrum. Allt i världen kan eller bör inte monetariseras. Amazonas och de lokala samhällenas omvårdnad av biodiversitet kan inte prissättas. Man kan inte sätta ett pris på det.
Vad gjorde du under COP30?
Jag var där i en vecka och jag gick på minst tre seminarier eller workshops per dag, plus kulturevenemang. Det var väldigt intensivt med otroligt många parallella sessioner, så jag satte ihop ett veckoschema för mig själv. Jag deltog i en mängd seminarier i den blå och gröna zonen, i jordbrukszonen utanför konferensbyggnaden och på People’s Summit tillsammans med civilsamhället och urfolksrepresentanter.
Hur var det på plats?
Det var många svåra men väldigt rika samtal och diskussioner. Det var intensivt, spännande och ibland överväldigande. Det var också extremt varmt, vilket var fysiskt utmattande men också symboliskt tungt.
Diskussionerna var på hög nivå, så mycket initierade och kunniga människor, och gav viktiga uppdateringar om vad som händer i världen. Det var inspirerande att se urfolksrepresentanter och brasilianska aktörer delta i samtalen, tillsammans med internationella organisationer som gav stort utrymme åt lokala röster.
Vilka träffade du?
Många likasinnade som organiserar sig för mänskliga rättigheter och kollektiva intressen. Jag såg också många lobbyister, personer med fokus på vinster, gruvavtal och oljeförhandlingar, men jag valde bort deras evenemang och interagerade inte med dem.
Den svenska paviljongen var starkt inriktad på näringslivet, jag hade gärna sett att fler perspektiv hade fått utrymme. Det blev många bra diskussioner om Sidas arbete i utvecklingsländer, men helhetsfokuset låg på företag. Vilket speglar den svenska politiska kontexten just nu.
Vad gjorde starkast intryck, vad kommer du att minnas länge?
Jag deltog i ett seminarium om koldioxidmarknader och utsläppskompensation, marknader där ett land betalar för utsläpp medan ett annat land får betalt för att till exempel bevara skog. En urfolksrepresentant höll en fem minuter lång presentation som blev ett nyckelbudskap för mig: nya klimatlösningar begränsar ofta urfolks mark, men urfolken själva inkluderas inte. Den nya koldioxidmarknaden som ska vara den nya lösningen, kan ta ifrån dem deras land. Trots att de är lösningen. De har tagit hand om skogarna och floderna i generationer.
Att hålla COP i hjärtat av Amazonas kändes också stort. Den här platsen får sällan internationell uppmärksamhet. Jag hoppas att det gjorde starkt intryck på världen.
Skulle du göra det igen, till exempel nästa gång när det är i Turkiet?
Vissa tidigare COP:ar har jag valt bort eftersom det varit för mycket begränsningar för civilsamhällesorganisationer och frågor som rör mänskliga rättigheter. Om sådana problem upprepas kommer jag inte åka igen. Men om civilsamhället välkomnas åker jag gärna, för det är en otroligt värdefull erfarenhet.
Tror du att COP är ett effektivt sätt att agera mot klimatförändringarna?
Förhandlingarna är enorma, ambitionsnivån är hög, men många mål är inte genomförbara. Jag deltog i ett seminarium om artikel 6 som handlar om koldioxidmarknader. För att ett land ska få delta i marknaderna måste de uppfylla vissa nationella krav, men just nu finns det inga länder som klarar kraven. Inte ens vår (Sveriges) egen klimatfond har nått sina mål och det behövs mer finansiering. Ambitionerna är för höga och målen är inte realistiska.
Du är från Brasilien – men hade du någon relation till Belém sedan tidigare?
Jag har en vän från utbytesresor i Spanien som jag återknöt kontakt med. Hon är från Belém och bor väldigt nära konferensområdet. Det var extremt svårt att hitta boende, så jag hade väldigt tur och var väldigt tacksam över att kunna bo hos henne.
COP30 är FN:s 30:e partskonferens (COP), ett årligt globalt möte där världsledare, forskare, icke-statliga organisationer och civilsamhällesledare samlas för att diskutera åtgärder för att hantera klimatförändringarna.